mammapappaoflisan

Det var dags och känts dags väldigt lång tid - att få ringa chefen och berätta att jag ska sluta, att säga upp mig, ändå kändes det svårt att slå numret och berätta.

I ca 5 års tid jobbade jag inom Företaget. Och jag har minnen både av det bra samt av det mindre bra slaget. Stundtals har jag trivts väldigt som fisken i vatten, stundtals som en fisk utan! Men det var först de bra minnena som slog mig. Alla trevliga fikastunder både med chefen och hennes son, alla gånger jag känt mig uppskattad inom företaget, och tiden då jag verkligen var en av chefens favoriter. Men sen kom tiden då Felicia hamnade i min mage, och sakta men säkert så gled vi längre och längre ifrån varandra och samtalen vi hade var korta och obetydliga. När jag började jobba efter graviditeten så gick det till en början bra, jag lovades guld och gröna skogar, skogen barrade nog ner för till slut stod jag där med tider inte ens en arbetsvillig arbetslös hade tagit.

Samtalet med chefen gled på bra. Hon berättade vad hon tyckte om min tid i arbetet där, och sa även att trivs jag inte med mitt nya så ska jag bara ringa henne så ska hon se vad hon kan göra. Vi bestämde att jag skulle jobba 2 pass till. Sen är min tid över, i alla fall för denna gången.

Att känna sig uppskattad på jobb är viktig. Att ha en chef man kan prata med om problem och tar problemen på allvar. Detta är särskilt viktigt inom Personlig assistans, för hur ska man kunna göra ett bra arbete extremt nära en annan människa om man inte trivs, det är A och O.

Den 4 januari ska jag få mitt schema på mitt nya jobb, den 5 januari är mitt sista pass inom detta företag. Och det nya jobbet ser jag verkligen fram emot att få testa på, det verkar vara helt i min smak!

4 dagar innan julafton så fick jag en helt underbar julklapp! Jag fick nämligen NYTT JOBB! Så idag ska jag ge min chef den julklappen hon förtjänar; Jag ska säga upp mig! Hurrrra!

Allt med det nya känns bra. Under intervjun med hennes mamma klaffade vi mycket bra och det verkar vara ett jätte bra ställe, och företaget är bra, min bror jobbar där. Tider och så var passande och kommer även förbättras om ett tag. Det ska bli kul! Fast jag kan inte förneka att jag kommer sakna min lilla busunge här hemma. Men hon kommer komma nära sin pappa och får mycket rolig tid med honom.

Ska lägga mitt lyckorus och surfa lite.

Vem vill DU ligga med?

Nej, bloggen handlar inte om sex. Så trodde du det behöver du inte läsa vidare. Låt mig börja berätta om gårdagen!

Igår gick vi till Tom, Lina och Linnéa. Flickorna var jätte glada att ses igen och både pussar och kramar utbyttes. Vi fick höra Linnéa kalla på Felicia för första gången, hon säger Lisia. De är helt enormt söta och goa när de leker.

Vi åt tacos igår, även flickorna. De gillade vi alla och det blev en mysig måltid. Efter maten dröjde det inte lång tid innan flickorna sov gott, däckade av bus och välling! Och då, då tog allt sin start... Diskussionerna avlöste varandra. Och konstigt nog blir det som vanligt, att jag och lina är de som har de mest kloka tankarna och håller ihop och förstår varandra, samt grillar våra män såklart! Det heta ämnet igår var Vem man vill ligga med i graven. Vad händer om jag dör först och du träffar en ny? Får inte vi ligga tillsammans då? Var ska vår dotter ligga? Jag och Lina ville skapa nya familjegravar, grabbarna tyckte inte om ideén och förklarar snällt att vi ska vara glada om vå får ligga tillsammans med dom och deras nya flickor som säkert skulle innehålla mer silicon och skit än Pamela Andersson. Tragiskt må jag säga! Jag och Lina ska dock berätta detta för våra döttrar, skriva hemlig brev till dom, och få dom att förstå att deras mammor är oersättliga, för det är vi fanimej!

Nått annat vi diskuterade var om HIV. Hade ens barn fått leka med ett Hivsmittat barn? Ska man berätta på dagis för personalen om smittan? Jag hade varit rädd för att låta Felicia leka med ett smittat barn, risken att bli smittad, är vad jag fått höra minimal - men, den finns där ju! Men med en vuxen närvaro så hade det varit lättare.

Ekonomi, det är ett hett ämne. Alla har sin syn på hur man ska handskas med pengar. Alla gör dumma köp, allt från provocera-partnern-så-mycket-du-kan-köp till inte alls genomtänkta köp. Jag har en förmåga att när jag är arg vill jag handla, dock får man ångest dagen efter, för vad skulle man ha det där för?

Vi stannade hos dom tills klockan var över 00. Sen tog vi en promenad hem, i mysigt väder, och med en flicka som låg och mös i sin vagn och kämpade med att hålla sina små ögon öppna. Väl hemma försökte vi få Felicia att somna. Jag la mig med henne och plötsligt luktar det ren och skär bajsdoft! Vi fick duscha av henne och sen gjorde Emil en flaska välling som hon åt i stort sett allt utav, för att sen somna gott. Vid 6 tiden vaknade lillstumpis och log. Jag tittade på henne och andades in, lukten var bekant och det slutade med dusch. Hon verkar ha fått lite dålig mage, hon har bajsat en hel del, och kräkts en gång. Ätit bra dock, så även druckit men jag har ändå gett henne lite vätske ersättning och nu hoppas jag att det trappas av. Annars blir det ingen vaccination denna veckan. Jag hoppas även att Lilla linnea inte blev smittad igår...

Felicia nannar gott nu. Trotts smällare ute, grannens dunka dunka musik och en motorcykel som står och brummar........  

Foto på bild dagboken läggs upp ikväll!

Har spenderat denna underbara Fredags kväll på akuten för att ta reda på om jag fått UVI eller ej. Vad proverna visa så var det inte det. Så jag satt där 4 timmar - för att vänta på ett jädrans pisseprov?!

Jag hade i alla fall tur med sällskapet. När jag slog mig ner i det vita väntrummet, utan tv och med tidningar sen stenåldern, så var det bara jag som satt där och vänta. Efter en liten stund fick jag sällskap av en tjej som var en sån där som förgyller tråkiga sjukhusvistelser. En tjej som hade mycket att berätta. Vi pratade jobb, barn, förlossningar, sjukhus, vardagsliv. Och tiden flöt på rätt bra. En läkare dök upp som jag kände igen och snackade han med. Vi kom in på Eklampsi (kramper vid havandeskapsförgiftning, det jag fick. ) och han forska kring det! Så det blev ett kort med intressant samtal!

På bussen hem, som var full med folk, så satt jag och tänkte på Eklampsi. Och jag undrar om man kan krampa i sömnen. Usch, hemska tanke.

Mörkrädd som jag är så fick jag snacka i mobilen hela vägen hem. Mina bröder turades åt att hålla sin syster sällskap och stilla min oro i mörkret. Väl hemma fick jag lägga en flicka som inte ville somna om. Det gick rätt fort och nu är det snart tänkt att jag ska krypa ner hos henne.

Nu ska jag klunka pepsi, låt oss hoppas att den inte är alltför avslagen.

God natt gott folk!

Att julen kommer med stormsteg är det ingen tvekan om. Julen som de flesta människor ser fram emot men samtidigt fasar för. Hur ska man hinna allt? Var ska man vara? Blir detta paketet bra? Men det mysiga som finns där i allt planerande och pysslande slår nog det mesta. Och, till och med jag kan längta efter julen detta året, känns fantastiskt!

I slutet av förra året fick jag uppleva det finaste som finns. Att bli mamma. Jag och Emil kämpade oss igenom en tung graviditet och första tid på sjukhuset. Vi kom hem strax innan jul. Och att komma hem gav mig blandade känslor samt känslor jag inte trodde jag skulle känna. Att träffa hunden igen, en kamphund och ett barn, ja ni förstår säkert min oro. Och den höll i sig ett tag. Roxan, en stor och minst sagt klumpig hund och en bebis på strax över 3 kg. Jag kunde föreställa mig hur våra promenader skulle se ut med en hund som snusade överallt, drog åt ett håll och en barnvagn med en skrikig bebis. Så blev det aldrig. Roxan skötte sig bra, nästan för bra. Hon luktade på Felicia och var lugn med henne direkt. Promenaderna var sköna, och hon var jätte duktig. Och vår fantastiska dotter skrek endast då hennes hemska mor tagit på henne för mycket och lagt ner henne i åkpåse deluxe.

När vi kom hem kunde besöken vara jobbiga, jag kände panik i hur hon kunde bollas runt och ibland ville jag bara att hon skulle skrika så att jag kunde ta henne. Och när man besökte folk som var förkylda, eller folk kom hit sjuka, kan jag lova att jag försvann för ett tag. Jag fick en enorm bacill skräck. Och trodde att hon var för liten för förkylningar. Hon har överlevt, men visst har det varit tufft och jobbigt med stundtals sjuk bebis samt framförallt folk som inte har vett att förstå att de smittar. Idag, ett år senare, känner jag inte riktigt likadant. Jag blir inte hysterisk av någon som nyser. Men tankarna kan slå mig ibland.

I samband med att Felicia kom och under året som gått så har jag tänkt mycket på min barndom, både på saker som är rent ut sagt sjuka, till roliga minnen. Och jag tror att dagen man får barn så blir det så, att man ser mycket tillbaka och man får bearbeta saker som finns längre bak. Jag har börjat inse att jag kan inte påverka saker som skett. Jag kan bara inse att alla inte borde ha rätt till barn, att får man ett barn ska man se till att ta hand om det på bästa möjliga sätt.

Tid, tid, tid. Föräldraledighet?! Ledighet?! Med en nyfödd krymper ens 24tim/dygn ihop, det enda man känner att man hinner är att amma, amma, amma igen om man har otur och byta en himlans massa blöjor. Man får påminna sig om att hinna duscha, och att inte använda en nerkräkt tröja mer än 2 dagar i sträck. Man får snart inse att sömn är A och O. Och efter en natt med gallskrik så struntar man eller bara glömmer bort fikan som man lovade vänner dagen innan, och använder den tiden till att sova. Barnet växer och växer, samtidigt blir det roligare att vara hemma. Man kan kommunicera mer och mer med barnet. Underbart. Barnet lär sig vända sig,krypa,stå och gå. I början vill man att barnet ska göra det så fort som möjligt och till slut när man tänker tillbaka så saknar man att bara sitta, med uthängd söndersugen patte och bara bebis mysa. Ens barn blir snabbt 1 år. Där är vi nu. En härlig tid, vi har fått följa hennes utveckling och hon är ingen bebis längre. Hon har ett temprament som heter duga och gör det mesta för att få sin vilja igenom. Vet vad hon vill och hennes pappa vet att när han kommer då han jobbat så pekar Felicia på badrumsdörren och yttrar ett "häää.." Och missar man det kommer det ett högre "hääää".. Följt av ett litet mini utbrott för att han inte är naken och vattnet redo för bad så fort han sätter sin fot inomhus.

Nätterna har förändrats de med. Men att utvecklas är tufft, så sömnen får sig en törn. Fast de finns de nätter när allt annat än att sova hade varit toppen. Vissa nätter blir det inte mycket sömn, andra blir man chockad då man vaknar helt utvilad vid 5 och undrar när hon ska vakna och käka. Just nu duger bara mamma. Och det är tufft.

Förresten, föräldraledighet..... Är allt annat än ledighet, det är ett 24 timmars jobb just nu med en monstrig ettårs flicka, som är trots det, det underbaraste och finaste i hela världen! Min föräldraledighet har bestått av mycket kul detta året. Fikat en hel del med några mammor. Helt toppen. De vet hur det är att inte sova, att glömma eller inte hinna äta, att ha ett övertrött barn och mycket mer.  

När man blev en Familj, eller för den delen redan när man blev gravid, märkte man att vissa inte kunde ta det riktigt bra. De människorna har jag ingen bra kontakt med idag. Man måste förstå att vi har inte bil, eller körkort och kan inte ta oss överallt. Har varken tid eller lust till det. Jag uppskattar de man inte behöver ringa mer än när man har tid att prata. De som man kan träffa och umgås med lite då och då och ändå känna hur bra vänskapen är. Det finns en tjej som jag gick med på gymnasiet i Klippan, där sågs vi hela tiden. Tränade tillsammans, åt samtidigt och gick samma linje. Vi möttes även på mattan ett par gånger. Denna tjej är otrolig, och var gång vi hörs känns det som att vi snackar var dag. Hon är så nära liksom. Junior och Am är också två av våra nära vänner. Man kan ringa dom och snacka, skriva på datan och man tröttnar aldrig på den sortens vänskap där man slipper massa krav på att ringa var dag och träffas. Man träffas när man har tid.

Vad jag känner inför det nya året är att jag verkligen längtar efter egen lägenhet. Att kunna sitta helt ensam och slippa spring. Att Felicia får ett rum där alla hennes saker kan vara så man kan få ett vardagsrum igen där man slipper svära över att man trampar på legobitar eller att man i all sin hast städat undan fjärrkontrollerna i hennes lådor. Att få ett eget hem helt enkelt, kommer bli underbart. För hur man än ser på allt nu, visst jag älskar mina brödrar, men det är extremt påfrestande stundtals. Vad som är positivt med detta som varit är Felicias kontakt med Markus och Mattias. Hon avgudar dom. Gillar sitta vid markus dator, och mattias gitarr samt tomflaskor är verkligen nått av det som får hennes små ögon att gnistra.

Nått jag är lite kluven på är om jag ska plugga. Jag har börjat känna starkt för det men samtidigt är jag inte den som har så lätt för att läsa in saker. Jag kommer i annat fall byta jobb så snart som möjligt. På måndag är det dags för intervju nr 2 på ett jobb, så vem vet, kanske börjar nya året med nytt jobb direkt!?

Tjejgruppen jag umgås med som har barn i Felicias ålder har massa planer på saker att hitta på. Något ska jag väl försöka vara med på. Det finns allt från rida till spa. Det är ett härligt gäng och barnen har mycket kul tillsammans.

Detta år har varit bra. Jag känner att jag faktiskt börjat släppa saker som hände för länge sen. Jag har kunnat fylla år utan lika stor ångest och utan lika mycket tankar som det varit förr. Jag kommer glädjas när snön kommer, jag längtar faktiskt efter den, efter att få visa Felicia den. Kommer bli hur underbart som helst. Nästa år kommer bli toppen, och jag ser fram emot det! Ett underbart år med familjen. Det finns det inte mycket som slår!

Om detta inlägg är lite skumt är det för att jag i tid och otid fått avbryta och jaga en prinsessa!

NU ska jag sätta mig och skriva lite. Foto till denna blogg finns på http://www.uberknas.bilddagboken.se/ och det är 8-9 dec som är uppdaterade!

Igår var vi på Julfest. Troligtvis min sista på det företaget, kändes skönt och jobbigt på samma gång! Jag har några arbetskamrater som är helt underbara, som får mig att skratta och känna mig duktig inom yrket. Och saknad! Så, julfesten bestod av massa minne, skratt och bus med Felicia. Vi åt gott och lyssnade på musik, och att julen är nära fanns det inga tvivel om. Där fanns en mysig julstämning och i slutet fick vi paket. Jag och Emil fick vars en fin duk och Felicia fick ett pussel! Hemresan gick bra och när vi var hemma var det dags att lägga Felicia.

Natten blev mindre lyckad. En tand verkar vara på gång så Felicia vaknade strax efter 00 och behövde bajsa. Vi tvättade av henne i duschen och sen la vi oss igen. Vid 04 var det dags igen. Stumpisen är röd i gumpen idag då det blivit ett par gånger till. Hon mår dock prima annars, fick alvedon i morse pga den förmodade tanden, så även ikväll innan vällingen.  Jag hoppas natten blir bättre!

Idag har vi mest slappat. Felicia har ätit glass och ikväll har hon pillat med makaroner. Hon har varit glad och gjort imse vime spindel. Vi har kollat om hon vet vem som är mattias och vem som är markus. Och ber man henne vinka till en av tvillingen så vinkar hon rätt. Hon e så duktig!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1428808.ab  Sjukt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1427417.ab Underbart!

Hittat två nya bloggar jag läser http://www.hiv.blogg.se/ samt http://www.sjukdom.blogg.se/

Felicias födelsedag är det idag och den harvarit jätte bra! Den började strax efter kl 6.30 imorse med paketöppning i sängen. Där öppnade hon två, och det fanns grytor och annat till hennes kök, samt en Fleece Jacka. Hon lekte en hel del med kök och dess saker under morgonen innan vi begav oss till hennes sista Babycafe! Där grattade alla henne och hon gillade uppmärksamheten. De sjöng för henne och hon fick blåsa ut ett ljus.

Efter Babycafeét gick vi ut och gick på en timmes promenad och Felicia somnade gott i vagnen och sov i 1.5 timme. För att sen vakna till Öppna förskolan där hon även blev gratulerad.

Under eftermiddagens senare timmar fick hon öppna resten av sina paket. Det var saker till köket, mackor och pålägg och sådant. Det var en dock cykel, kläder från farmor, samt kläder från oss från L&B. Hon hade kul med alla sina saker.

Vid 17 tiden fick hon en skål med choklad pudding som hon satt och åt och kände på. Hon gillade det efter ett tag fast det var inte uppskattat att bli så kladdig. Hon gillade inte alls när hon tappade på sig så efter en stund blev det bad med pappa. Och nu nannar vår underbaring sen kl 19.

Det har varit en underbar dag. Felicia fick träffa sina kompisar, och det bästa av allt - passa Wilma, en liten tjej på 5 månader. Wilmas mamma ringde ikväll, Wilma hade tydligen velat ge Felicia en present så vi ska få den inom kort.

De senaste kvällarna har Felicia velat bada, vilket vi låter henne såklart. Hon älskar det och har nu börjat "koka kaffe", ni vet blåsa bubblor med munnen. Idag nitade hon även pappas bröstvårta och blev arg som ett bi när hon inte fick riva bort den. Söta flickebarn.

Vi försökte ta Julkort igår och det har nog aldrig varit mer frustrerande att fotografera. Låt oss säga att det blir fler foto snarast, för dessa blev katastroooooof!

Igår var vi även på OBS och fixade presenter till Felicia. Samt åt på donkan. Mysig dag!

http://uberknas.bilddagboken.se/  kan ni gå in på och titta på foto från ett par dagar tillbaka samt idag! Upplagda om ett par minuter!

Hallå gott folk!

Eftersom min blogg verkar ha flippat så har jag nu skapat en ny. Foto kommer inte publiceras här utan jag kommer länka till min bild dagbok.

Idag är en minst sagt speciell dag. Idag för ett år sen låg jag inlagd pga havandeskapsförgiftning och bara längtade efter min tjej som busade runder i magen och planerades komma 2 dagar senare. Jag ringde hem vid denna tid för att säga till Emil att det var hans sista kväll utan bebis som han kunde göra vad han vill, natten därefter var han ju tvungen att sova då han skulle vara pigg inför snittet. Han lovade att ta tillvara på sin sista tid. Jag somnade strax därefter och sov gott fram till vid 2 tiden då det började kännas som onda sammandragningar. Jag ringde på klockan och fick en ctg gjord. Inga värkar registrerades och jag blev smärre chockad. Fick 2 alvedon att sova på. Jag vred mig ett tag och somnade sen. Klockan 4 känns det som ett lock brister. Typ som när man har lock för öronen, fast i magen. Och vatten kommer. Just då undra jag om jag pissat ner mig och kände mig dö dum. Ringde på klockan än en gång och det konstaterades att det va vatten. Jag fick nya sängkläder, samt en binda i blöjform som blev dygnsur så fort ja stog upp. Ctg kopplades och man insåg att jag visst haft värkar innan, den måste varit felkopplad. Jag ringde Emil som nyss lagt sig. Han kom in då man inte alls visste när jag kunde snittas. Värkar stoppades med sprutor. Tiden gick och först strax efter 13 snittades jag.

Jag trodde inte att denna kväll skulle vara så känslosam. Jag hamnar hela tiden i tankar kring vad som hände för 1 år sen. Och om hur mitt liv förändrats. Felicia är det bästa någonsin. Hon har gett mig så mycket, och gör det dagligen.

Jag älskar min tjej. Imorgon fyller hon 1 år. Hon tog 2 steg idag. Hon är ingen bebis längre...! Jag hoppas hon får en toppendag imorgon. Jag ska göra mitt bästa.

Nu ska jag gå in till henne och mysa och nanna gott. Jag skriver imorgon, efter en förmodligen lyckad födelsedag!