mammapappaoflisan

Då jag drabbats av samma jobbiga virus som Felicia så har jag inte uppdaterat, knappt så jag orkat vara uppe några längre stunder. Just nu ska jag försöka återberätta lite av de senaste dagarna i liggande läge, vi får se hur det går.

Jag jobbade mellan Fredag och lördag och mådde riktigt krasst under lördagen. Jag hade smärta i nacke och hals, och energi var inget som fanns. Febern gick upp och ner och det har den gjort sen dess.

Vi har dock under en av våra piggare stunder bakat. Kanelbullar, även kallade virusbullar. Markus åt en och insjuknade samma kväll.  Felicia tyckte att det var kul och pärlsockret ville hon hellre äta själv än att lägga på bullarna. Hon hjälpte till med allt från att lägga i ingredienser till att baka egna små underverk, och självklart hamnade en bulle i magen med när den stått i ugnen. Och hon gillade dom, så mer bak blir det, när vi är friska!

Felicia gillar verkligen hjälpa till med saker. Idag fyllde hon en tvättmaskin och det fick mig att tänka. Inte på hennes färgblindhet utan på barn, på hur hjälpsamma barn faktiskt är. Och jag mindes (som vanligt) när jag en gång när jag var liten skulle göra min mamma glad. Jag städade och dammade hela bokhyllan i vardagsrummet. Efter att ha dammat av alla saker blev de placerade i tema. Jag tyckte att det var jätte fint och när mamma kom hem var jag glad att jag kunde visa henne. Hon skratta och tyckte inte detsamma. Såna saker hände ofta, men jag tror inte det var nått hon tänkte på. Men det gjorde att man hellre strunta i att hjälpa till. Jag tror att det är viktigt att man berömmer och låter barn vara med och hjälpa till. Felicia fick fylla en maskin tvätt idag och sen trycka på knappen. Hon stannade och tittade ,pekade och log med hela ansiktet.

Felicia har blivit, eller rättare sagt varit, en klättermaja ett bra tag. Nu är det Mattias fönsterbräda som är super intressant. Där kan man både pilla i blommorna, kasta jord i Tias säng och vinka till fåglarna som skuttar runt där ute. Mattias är inte lika imponerad som Felicia!

Igår var Emils mamma här och hämtade Rox. Skönt nu när jag är sjuk. Att gå ut med en hund då är ingen hit. Fast visst saknar man henne såhär kvällstid då hon lägger alla sina 40 kg på en och drar en lättnadens suck innan ögonen faller ner för natten. Själv vaknar man med smärta och avdomnade kroppsdelar!

NU ska jag försöka vila, bra kan man inte påstå att man mår.

Passade idag på att ta ett foto på min lilla flicka. Hon har varit mycket bättre idag och det är skönt att se hennes vanliga busiga jag komma tillbaka. Idag har den lilla busan börjat räcka tungan..  Och hennes standar bus kalla på pappa tills vi har sår i öronen är på väg tillbaka, starkare än någonsin?

Att ha ett sjukt barn gör verkligen att vardagen inte alls bli som man tänkt. Man kan vara stundtals hysterisk när man märker att en förkylning av det svårare slaget är på väg att komma. Och som förälder blir man ju orolig, speciellt när ens barn inte vill dricka eller äta. Jag tänker på alla med barn som har svåra sjukdomar, kanske t o m med en dödlig utgång. Det är nått jag tror man inte kan sätta sig in i. Ängslan över att mista sitt barn, sorgen, sjukhus vistelser , ovissheten.. Jag bara tänker på hur rädd man är för att de ska drabbas av de små sakerna, hur skulle man klara en stor sak, som tex cancer? Jag hoppas aldrig man behöver uppleva det.

Jag ser likhet mellan min bror Markus och Felicia. När Markus var liten var han Extremt nojig över om han blev smutsig om händer och fötter. Han tvättade händerna i ett. Felicia är likadan. Så fort hon får nått på händer ska man ta bort det direkt annars kommer stora krokodil tårar rullandes från hennes kind. Likadant med fötterna, hon drar av sin strumpa, plockar bort ludd och går det inte bort så måste vi ta bort det direkt. Sen även blåsa. Jag hoppas att hon inte gör som Markus med mat med. Han skulle ha matsäck var gång vi skulle lämna hemmet. Om vi så bara skulle till statoil 5 min bort. Som tur är har han inte längre det problemet.

Felicia har haft en lite bättre dag idag, inte kräkts och fått i sig OK med vätska. Kissat har hon med gjort. Hon är fortfarande mycket trött och mat klarar hon inte av, om det är pga de nya tänderna eller om det är för hennes magsjuka vet jag inte. Vi hoppas att hon är på bättringsväg i alla fall.

När det var bokrea passade vi på att handla en del böcker. En av dom var "Säg det inte till någon" av Kathy O´Beirne. En hemsk självbiografi om en flicka som flyttades runt på magdalenatvätterier och psyk. Hon berättar om hur hon levde där. Fruktansvärd bok, men bra skriven och man fastnade. Jag läste den på 2 dagar och tyckte inte den var tråkig på nått ställe alls. Rekommenderar den! Ska börja läsa "Flickan i källaren" idag. Den är också sann och handlar om Natascha Kampusch. Ska bli spännande och se om den är lika bra, jag hoppas det. Jag är ingen bokslukare precis och har lätt att läsa ett kapitel och sluta om jag inte fastnar.

Imorgon är det jobb dag. Lite jobbigt att vara ifrån Felicia nu när hon är sjuk.

Felicia har det tufft just nu. Inte nog med att hon har två kindtänder som gnager sig upp och gör himlans ont utan nu har hon även maginfluensa! Igår kräktes hon inne på Markus nya säng och det kom bara sådär helt plötsligt. Idag har hon inte velat äta nått och ej heller dricka, hennes diarré har blivit värre så vid 15 tiden efter prat med sjukvårdsupplysningen pga inget kisseri sen tidigt imorse, så fick vi åka in akut. Felicia var till en början glad och lekte lite, glädjen försvann när vi fick träffa sjuksköterskan och det blev tvångsdricka - vätske ersättning, 5 ml / 5 min. Och det dröjde inte lång tid tills hon helt plötsligt både sket och kräkte. Självklart läckte blöjan och hennes enorma kräkning gjorde att man inte kunde klara sig från att slippa träffas med henne i knät. Så snart vi kom in på ett rum fick vi ta blodprov. Hon var mycket ledsen efter det och pekade på sin vagn. Jag frågade om hon ville hem och hon visade ledsna läppen och sa ja på sitt egna vis. Vi fick träffa en läkare som berättade att hon hade brist på vätska, vilket vem som helst fatta, och han ville göra lite koll i öron, näsa, hals. Och klämde på magen. Inget av det var populärt. Vi fick gå hem efter att ha kämpat med vätske ersättningen. Hon var så duktig vår flicka. Fast hade hon inte kissat till imorgon skulle hon läggas in, med dropp och köret. Väl hemma fick hon vara uppe. Vi blandade vätske ersättning och välling och efter ett tag körde vi lite i taget metoden. Och strax innan hon blev alltför övertrött, 2 timmar efter den vanliga nattningen, så kissade hon äntligen och jag kunde pusta ut lite i alla fall!

Så, dagen har inte varit den bästa.Roxans födelsedag ju! Men Rox har fått gott och ikväll har vi myst som bara den. Sen hon slutade pipa har hon blivit en mycket lättare hund att ha att göra med. Sjukt att tiden gått så fort, att hon redan är 2 år. Hon som nyss va så pytteliten. Lilla Rox...

Nu ska jag lägga mig och hoppas på en bättre dag imorgon!

Felicia har det tufft just nu. Inte nog med att hon har två kindtänder som gnager sig upp och gör himlans ont utan nu har hon även maginfluensa! Igår kräktes hon inne på Markus nya säng och det kom bara sådär helt plötsligt. Idag har hon inte velat äta nått och ej heller dricka, hennes diarré har blivit värre så vid 15 tiden efter prat med sjukvårdsupplysningen pga inget kisseri sen tidigt imorse, så fick vi åka in akut. Felicia var till en början glad och lekte lite, glädjen försvann när vi fick träffa sjuksköterskan och det blev tvångsdricka - vätske ersättning, 5 ml / 5 min. Och det dröjde inte lång tid tills hon helt plötsligt både sket och kräkte. Självklart läckte blöjan och hennes enorma kräkning gjorde att man inte kunde klara sig från att slippa träffas med henne i knät. Så snart vi kom in på ett rum fick vi ta blodprov. Hon var mycket ledsen efter det och pekade på sin vagn. Jag frågade om hon ville hem och hon visade ledsna läppen och sa ja på sitt egna vis. Vi fick träffa en läkare som berättade att hon hade brist på vätska, vilket vem som helst fatta, och han ville göra lite koll i öron, näsa, hals. Och klämde på magen. Inget av det var populärt. Vi fick gå hem efter att ha kämpat med vätske ersättningen. Hon var så duktig vår flicka. Fast hade hon inte kissat till imorgon skulle hon läggas in, med dropp och köret. Väl hemma fick hon vara uppe. Vi blandade vätske ersättning och välling och efter ett tag körde vi lite i taget metoden. Och strax innan hon blev alltför övertrött, 2 timmar efter den vanliga nattningen, så kissade hon äntligen och jag kunde pusta ut lite i alla fall!

Så, dagen har inte varit den bästa.Roxans födelsedag ju! Men Rox har fått gott och ikväll har vi myst som bara den. Sen hon slutade pipa har hon blivit en mycket lättare hund att ha att göra med. Sjukt att tiden gått så fort, att hon redan är 2 år. Hon som nyss va så pytteliten. Lilla Rox...

Nu ska jag lägga mig och hoppas på en bättre dag imorgon!

Jag har varken haft lust eller tagit mig tid till att sätta mig och blogga. Jag testa nån dag efter förra bloggen men internet ville inte, och sidan ville inte, så jag blev frustrerad och det slutade med att jag stängde ner datorn och gick surt och la mig! Nu ska jag ta mig tid och ge det ett nytt försök.

Som sagt, längesen jag bloggade och mycket har hänt. Felicia går i stort sett hela tiden och pratar en hel del, det mesta är dock otydligt och av ett främmande språk. Hon hittar på bus, härmas en del men det är mest med Markus och Mattias. De har lärt henne skrämmas, hon säger bu! Och de har även lärt henne skallas, mindre bra! I helgen var min bror Krille på besök. Felicia tyckte det var jätte kul. Emil frågade var .mongot var och felicia pekade på Krille och visste så väl att det var ett bus! De jagade varandra lite, och felicia var glad mest hela tiden.

I början på förra veckan började Felicia äta väldigt bra för att i slutet på veckan få ont i munnen och feber, så tand är på gång. Maten har inte gått bra sen dess och det är ju förståligt. Hon har de sista dagarna blivit på bättre humör och det är skönt att se att den lilla prinsessan är på väg tillbaka. Ätandet hoppas jag kommer igång med snart.

Inatt jobbade jag så idag har jag sovit. Emil och Felicia har varit på Öppna förskolan och busat av sig. De sista gångerna hon har varit där har hon inte brytt sig så mycket om oss utan hon går dit hon vill och är med mycket mer i lekarna än förr. Hon älskar att träffa andra barn vilket är skönt när man tänker på att dagis start inte ligger alltför långt bort.

Imorgon fyller Rox år. 2 år. Tänk så snabbt tiden verkligen ha gått. Hon har blivit stor för oss men för henne är hon fortfarande valpen på några få gulligt mulliga kilo som mer än gärna ska vara nära och hon förstår inte smärtan då hon ska trampa en på fötterna, klumpmajan!  Rox har varit mycket pipig innan men det verkar ha försvunnit vilket gör att jag inte längre har misstänkt tinnitus. Hunden gav mig verkligen gråa hår ett tag av allt pipande. Skönt att det försvunnit.

Vi har missat babysim mycket detta året. Har det inte varit förkylning så har det varit feber, tråkigt. Hoppas det ger med sig snart. Den kontakt man har när man badar är helt underbar och man kan se hur hon njuter.

Jag har fotograferat lite på sistone. Jag har kommit av mig kan man säga. Men jag ska försöka ta tag i det igen.

Snart är det dags att ansöka om semester i sommar. Idag kändes det så avlägset när man såg att det kommit snö. Vi har inte planerat nån större semester, men iväg nånstans ska vi. Och ett par dagar i kolonin blir det nog med säkerhet.

Lite foto vore väl på sin plats?