Samtalet med Chefen
Det var dags och känts dags väldigt lång tid - att få ringa chefen och berätta att jag ska sluta, att säga upp mig, ändå kändes det svårt att slå numret och berätta.
I ca 5 års tid jobbade jag inom Företaget. Och jag har minnen både av det bra samt av det mindre bra slaget. Stundtals har jag trivts väldigt som fisken i vatten, stundtals som en fisk utan! Men det var först de bra minnena som slog mig. Alla trevliga fikastunder både med chefen och hennes son, alla gånger jag känt mig uppskattad inom företaget, och tiden då jag verkligen var en av chefens favoriter. Men sen kom tiden då Felicia hamnade i min mage, och sakta men säkert så gled vi längre och längre ifrån varandra och samtalen vi hade var korta och obetydliga. När jag började jobba efter graviditeten så gick det till en början bra, jag lovades guld och gröna skogar, skogen barrade nog ner för till slut stod jag där med tider inte ens en arbetsvillig arbetslös hade tagit.
Samtalet med chefen gled på bra. Hon berättade vad hon tyckte om min tid i arbetet där, och sa även att trivs jag inte med mitt nya så ska jag bara ringa henne så ska hon se vad hon kan göra. Vi bestämde att jag skulle jobba 2 pass till. Sen är min tid över, i alla fall för denna gången.
Att känna sig uppskattad på jobb är viktig. Att ha en chef man kan prata med om problem och tar problemen på allvar. Detta är särskilt viktigt inom Personlig assistans, för hur ska man kunna göra ett bra arbete extremt nära en annan människa om man inte trivs, det är A och O.
Den 4 januari ska jag få mitt schema på mitt nya jobb, den 5 januari är mitt sista pass inom detta företag. Och det nya jobbet ser jag verkligen fram emot att få testa på, det verkar vara helt i min smak!
