mammapappaoflisan

Det var längesen jag bloggade, mycket har hänt och jag ska försöka tänka tillbaka och återberätta lite av det som har hänt sen jag skrev sist.

Jag har börjat jobba. Det känns OK. Nytt jobb och jag trivs minst sagt. Innan jag började jobba så fanns det mycket ångest över att återgå till att arbeta efter att ha varit föräldraledig. Inte för att jag inte vill jobba, jag har väl alltid varit den typen att jag gillar jobba, men det var ångest över att lämna Felicia, att lämna vardagen med henne. En vardag som är oerhörd mysig oftast, där jag som mamma får uppleva henne lära sig nya saker, och som får mötas av det finaste leendet som finns och överösas med pussar. Att lämna det och att missa saker i hennes utveckling var lite av en fasa. Efter att ha jobbat lite nu känns det inte alls så, jobbar mestadels nätter och bara på denna korta tid har jag fått se en flicka som kommit närmre sin pappa, inte för att de inte var nära innan men jag tror detta stärker deras relation mycket. Att Felicia inte sätts på dagis känns jätte bra. Innan hon sätts där vill jag att hon ska kunna gå stadigt, äta okej själv, och bli mer framåt med barn. Vi går på Öppna Förskolan fortfarande, bra både för förälder och barn.

Felicias namnsdag har passerat, och kul att så många la märke till det. Vi fick telefonsamtal och det uppskattades. Vi fick även en namnsdags present, 4 st hårklämmor som man sätter med karborreband. Sjukt bra då Flisia bara har nån liiiiten "toffs" !  Rosa dessutom..! Jag trodde aldrig jag skulle bli en sån där mamma som gärna klädde mig dotter i rosa och rött. Och i klänningar och sånt. Jag trodde inte det, jag är ju långt ifrån den som använder sånt, eller ja, ibland kan det bli kjol och så men det är mycket sällan. Undrar hur jag skulle bli som pojkmamma. Förmodligen hade nog grönt och blått toppat bland färgerna. 

Min pappa har fyllt 50år och i Lördags var vi på Fest. Det var trevligare än jag förväntat mig. Barnen som var där var duktiga och sällskapet var trevligt. Det åts och dansades lite.  Felicia var lite blyg till en början men senare under kvällen både busade och dansade hon med folket. Hon däckade som en slagen hjältinna vid 22.30. Hon verkligen kämpade för att hålla upp sina tunga ögon. Busfian. Under festens gång hade jag ett samtal med en av gästerna. Vi kom in på det förflutna, om hur vår familj varit och saker från tidiga barndomen. Man riktigt märkte på henne att hon var illa till mods att de aldrig gjorde nått åt vår situation. Men efter en stunds samtal så la det sig igen.  Men det fick mig ändå att tänka. Tänka på hur många gånger man faktiskt har kunnat se "tecken" i vår barndom? Och jag förstår inte, hur detta kunnat undgå nån.

Roxan har varit hos Emils mamma ett par dagar, det är rätt tomt hemma och jag tror Flisia saknar henne. Hon är på katten mycket mer nu, tror det lättar när bjässen kommer hem.

Idag var Felicia och fick sin vaccin, hon och emil vandrade ner där strax efter lunchen hade mättat hennes mage. Det hade gått bra. Och Felicia hade vägt sig med, strax under 9 kilo. Min lilla flicka. De träffade vår nya BVC tant som tydligen var riktigt bra, skönt. Nu dröjer det ett par månader innan det är dags igen.

Jag hoppas allt är bra med er alla. Med oss är allt bra. Jag ska försöka skriva oftare!