mammapappaoflisan

Helluuuu

Jag är tillbaka, mer laddad än förr.. Nu ska det bloggas, frågan är hur länge detta sug finns! Njut så länge det varar!

Som alltid har det dröjt alltför länge sen jag skrev sist. Jag förstår inte hur jag överlever, förr var skrivandet så viktigt för mig. Jag fick ut mycket av det, jag kände att jag stundtals behövde få skrika ut vad jag kände och ja mycket av det förflutna var ju säkerligen det som låg bakom. Nu vill jag säga att jag bloggar för nöjes skull. Jag känner inget skriva av mig tvång och har inte gjort på länge, som ni märkt. Jag tror jag lagt allt det där med våldtäkten ifrån mig på nått sätt. Förr, säg för nått år sen, var det som färskt. Lukter påminde mig, platser, personer. Nu nada.. Jag gillar hur det blivit! Att jag nog är över det?! Fan va najs isåfall!

Vårt underbara väder är tillbaka. Solen är helt fantastiskt och man märker hur mycket vädret faktiskt påverkar en. Dagarna hemma hos oss flyter oftast på utomhus. Felicia är ett ute barn, ute i alla väder! Hon fick för första gången , i förra veckan faktiskt, hoppa och plaska i vatten pölar. Först var det mycket konstigt, vatten överallt och en flicka med en blandad förtjusning och skräck i blicken.. Hon verkade tycka att det var konstigt att man inte blev ren av att tvätta händerna i vattenpölar, och hon ville gärna testa hur det smaka så man fick jaga. Kul hade vi dock, och väl hemma var vi riktigt genom blöta!

Från regniga till soliga dagar. De soliga, underbara dagarna är vi mestadels i Balders! Där kan Felicia, med bevakning dock, klättra upp och åka rutshkana. Hon åker både på gumpen och magen, och fort går det. Gunga det älskar ju vår lilla sockertopp men tyvärr finns det inga gungor där så det gör vi på andra ställen. Enda negativa med Balders är att skol ungdomarna skitar ner så in i hellskotta samt att det inte finns nått för dammen, staket eller vad som, nått borde göras. På Balders träffar man mycket folk och det är kul för barnen att leka av sig.

Vi har satt upp Felicia i dagis kö. Det känns riktigt bra faktiskt. Hon behöver verkligen träffa barn konstant nu känns det som. Vi träffar barn i stort sett var dag, vi är på öppna och lekplatser, träffar vänner med barn och man märker att behovet av barn är stort, även att hennes intresse för barn har ökat mycket. 1 september är det dags, om det går som det ska!

Sökande av lägenhet har börjat gå bättre! Vi ska i veckan kolla på en 3.5:a i Staffanstorp. Känns spännande och fruktansvärt kul. Att få bygga ett hem. Jag har redan, innan vi ens fått lägenheten med säkerhet, börjat att tänka på foto och sånt jag vill ha på väggarna. Hur jag vill pyssla med balkongen och allt annat kul. Vi får se., Håll tummarna!